Ransoneringshelg

När jag läser andra ekonomibloggar, så är det ganska uppenbart att många experimenterar med sin budget. Väldigt många drar hellre ner på vardagslyxen för att kunna spara till sitt mål,och alla verkar brottas med vart deras gräns går, speciellt de som har en partner eller familj. Jag avundas lite alla som är singlar och själv kan styra över sin ekonomi. Det är nog mycket lättare att vara hård mot sig själv då ingen annan behöver lida. I mitt fall måste jag hela tiden känna av med min make för att kunna balansera vart våra gränser går. Samtidigt måste vi ta hänsyn till två små barn som inte kan rå för den här soppan vi har hamnat i. I serien låna för livet inspirerades jag av familjernas förmåga att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Det var även intressant att se att paren inte diskuterade sin ekonomi med varandra, och väldigt många hade helt olika syn på hur deras pengar skulle spenderas.
Jag vill tacka för tipset att se serien. Den gav mig väldigt mycket. Såpass mycket att jag började fundera om det fanns något mer vår familj kunde göra.

Därför beslöt maken och jag att experimentera lite över helgen. Vi ville se hur det skulle kännas om vi skulle sänka vår levnadsstandard ytterligare. Nu lever vi redan med existensminimum, men vi ville testa hur det skulle kännas att gå ner ytterligare ett steg. Denna utmaning fick bli veckans kortsiktiga mål.

Vi började med att stänga av luftvärmepumpen i fredags. Normalt har vi den avstängd på dagarna, men vi sätter alltid på den över natten, mest för barnens skull. Nu tog vi det beslutet att den skulle vara avstängd hela helgen, dygnet runt. Om det skulle kännas för kallt, skulle barnen få sova hos oss. Nu hade vi det ganska bra med vädret, då det var väldigt milt och solen sken hela helgen. På kvällen eldade vi i braskaminen vilket faktiskt räckte.
Vi beslöt oss för att stanna hemma hela helgen , mest för att inte spendera pengar på bensin. I fredags åt vi bara nudlar till både lunch och middag. Inte jätte skoj, men det var faktiskt helt okej. Dock kändes det lite konstigt, att börja en fredag på det sättet.  På lördags morgonen stekte vi pannkakor, och åt dessa både till brunch och middag. På söndagen åt vi brunch som bestod av falurågrut, stekta ägg och kaffe. Till middagen åt vi makaroner och fiskpinnar. Med andra ord skippade vi frukosten för att äta brunch, och sedan senare på eftermiddagen åt vi middag istället en timme tidigare än normalt.  Om vi vart för hungriga där emellan tog vi en kopp kaffe med en falurågrut macka.

Vi var väldigt noga med att inte använda el i onödan,och hade tv:n avstängd på dagen. Istället städade vi, och rensade här hemma.  Vi pratade även en hel del med varandra, och bara umgicks och hade kul utan tekniska prylar.  Vi använde ingen vatten i onödan och såg till att snåla in på allt som vi bara kunde tänka oss.  Resultatet var att det blev en väldigt trevlig helg. Mycket nog för att vi verkligen umgicks med varandra istället för våra tekniska prylar, men även äldsta barnet tyckte att det var kul med pannkakor hela lördagen. Maten annars var väl inte den bästa tänkbara, men vi höll oss någorlunda mätta, och ärligt talat skadar det inte om jag och maken drar ner lite på kalorierna. Vi har för övrigt börjat äta mindre portioner, och även om det var lite jobbigt dom första dagarna, så är det inget vi tänker på nu,och med tanke på den stundande sommaren, så är det ett enkelt sätt att nå strandformen.

Helgen gick mycket lättare än väntat. Jag tror att mycket hänger på ens attityd, och det är viktigt att man håller sig sysselsatt. Vi fick otroligt mycket gjort under helgen, och bara det kändes väldigt skönt och gjorde att man kände sig extra duktig.

Idag är det måndag, men vi har beslutat att hålla luftvärmepumpen avstängd tillsvidare, men så fort minusgraderna återvänder skall pumpen vara på nattetid.  Vi ska även sätta ut annonser i veckan efter rensandet,då vi hittade en hel del saker vi kan sälja.

Vi kommer definitivt att införa ransoneringshelger då och då. Eller iallafall ransoneringsdagar. För oavsett vad vi tycker om dessa, så är det uppenbart att man sparar en hel del.

Jag har mått lite bättre sista tiden, även om det stundtals känns väldigt jobbigt. Det som känns  bra är att maken och jag är väldigt samspelta och överens om det mesta rörande ekonomin. Vem trodde det i början?

Tänk om man kunde spara till en buffert. Vilken dröm!

Halveringsleken fortsätter

Halveringsleken är brutal, men en väldigt enkel och ärlig lek. I princip har jag insett att den kan överföras på allt jag gör här hemma.  Det vill säga allt som kostar pengar, och ärligt talat är det inte mycket i livet som är gratis.

Vi har lyckats halvera våra matkostnader, och jag hoppas innerligt att vi ska lyckas lika bra med elförbrukningen.  Idag har luftvärmepumpen varit avstängd hela dagen.  Trots detta har vi haft varmt inomhus, hela 15-16 grader.  Det har varit en fantastisk dag. Jag har inte frusit en enda gång! Sann lycka! Trots att inomhustemperaturen sjunker snabbt nu på kvällen, har jag beslutat mig för att inte sätta på luftvärmepumpen innan klockan 22,00 ikväll. Barnen ligger nerbäddade i sina varma sängar, så i princip är det bara jag som lider då maken är på jobbet. Det första jag brukar göra när jag vaknar på morgonen är att stänga av pumpen.  På det sättet vet jag att jag minst halverar värmekostnaden. Jag älskar dessa milda vinterdagar och hoppas innerligt att de fortsätter framöver.

Jag fortsätter att läsa bloggar om ekonomi och sparande, och jag har skippat tv tittandet helt, om det inte är någon inspirerande serie som rör ekonomi, sparande eller annat som ex serien Risking it all på TLC. Den handlar om tre familjer som har valt att hoppa av ekorrhjulet för att klara sig utan el och vatten. Genom att lämna samhället hoppas de på att hitta tillbaka till varandra.  Jag önskar att de kunde förklara lite bättre hur de tänkte rent ekonomiskt och hur de pysslar för att få ekonomin att gå runt i början, men utan tvekan gav serien mig ganska många nya idéer. Bland annat tänker jag på att jag behöver inte använda el och vatten i samma uträckning som förut, utan jag kan faktiskt hushålla och dra ner på våra resurser, och på detta sätt fortfarande lyckas behålla tryggheten med att ha tak över huvudet och rinnande vatten. Förut duschade jag varje dag. Det är inte ekonomiskt sunt med tanke på vår situation, därav har jag bara duschat varannan dag nu. Bara detta gör att det blir en direkt besparing på 50% gällande vatten, el till varmvattensberedaren, kostnader för schampo, balsam och tvål. Jag har även börjat med att bara använda hälften mängd av Schampo,tvål och tandkräm gentemot tidigare. Balsamet har jag skippat helt sista tiden. Jag kommer dock inte att stanna där, utan jag ska fortsätta att utmana mig själv genom att hitta billigare hygienartiklar. Så det blir en hel del experimenterande i framtiden.  Det kanske låter otroligt snålt, men som sagt varje krona räknas för vår familj. Vi måste nästan gå över till de extrema hållet för att lyckas med allting. Jag ser tyvärr ingen annan utväg. De nya "reglerna" gäller självklart för hela familjen. 

Det här nya tänket har jag med mig i bakhuvudet hela tiden. Jag har insett att om jag lyckas dra ner på en ovana, så spinner den positiva effekten över även på de andra utgiftsposterna. Allting hänger ihop. Min sista upptäckt är våra tvättvanor. Det normala är att jag tvättar en maskin om dagen. Barnen har en förmåga att smutsa ner det mesta, men jag har insett att vi kan inte hålla på så i längden om vi ska reda ut den här soppan. Åter tänker jag på huset i skogen. Det är min favorit metafor! Så nu har jag infört en tvättdag i veckan och då tvättas det max tre maskiner. Så det gäller att tänka till och planera. Normalt är jag lite av en pedant när det gäller städning, tvätt och byte av sängkläder, nästan så att det spinner över till det överdrivna hållet så det är en utmaning att byta till nya rutiner. Men jag försöker tänka positivt, tänka på fördelarna att när tvättmaskinen är tyst, då sparar jag el, vatten, tvättmedel och t.om textiliernas livslängd! 

Herregud, det är nästan så att jag börjar bli orolig om det är en alien som har tagit över min kropp! Jag vet knappt vem jag är längre! Hur är det möjligt att gå från en slösa till spara på så kort tid, och dessutom må ganska bra över det? Ja,jag måste nog sätta mig ner en stund och fundera på det, för allting sker i superfart nu....

Fattiga barn

Januari var den första månaden för vår familj med löneutmätning, och jag måste säga att det var en väldigt tung månad för vår familj. I början när vi fick beskedet, kändes allt nattsvart, och paniken var ett faktum!
Nu när Februari är här, känns det dock lite bättre. Paniken och den värsta chocken har lagt sig, men jag känner mig fortfarande rädd och orolig för framtiden. Mest rädd för, är jag över det faktum att om vi inte kan betala våra andra skulder, så finns det en stor risk att vi förlorar vårt hem och blir bostadslösa.
Hade det bara varit jag och min man, hade jag nog vid det här laget sålt huset och packat det lilla jag hade kunnat ta med mig, och försökt starta om mitt liv, men det är inte lika enkelt med två små blöjbarn.
Jag har redan ringt runt och kollat vad som händer om vi blir bostadslösa. Inga av kommunens bostadsbolag hyr ut till någon med betalningsanmärkningar. Det gör inte de privata bolagen heller. Socialkontoret sa att de kan inte erbjuda något boende åt oss, och när jag ifrågasatte hur detta kunde vara möjligt med tanke på de två små barnen, sa de bara att tiderna är annorlunda nu, och att deras resurser inte ens räcker till för alla nyanlända i vårt land. Jag påpekade att vi skulle klara av att betala för mat och hyra själva, att vi inte behövde någon ekonomisk hjälp, men detta gjorde ingen skillnad. Jag ringde även upp ett par blocket annonser, och de hade alla en sak gemensamt, de ville ha någon som hade referenser, eller kunde visa att de inte hade några betalningsanmärkningar.

Så det enda vi kan göra i nuläget är att fortsätta kämpa för att kunna behålla vårt hem. För våra barns skull finns det inga andra alternativ.

Hela den här situationen har fått mig att inse en sak, att vi bor i ett hus med el,vatten och ett tak över våra huvuden, men vi måste låtsas som om vi bodde i skogen, och se till att endast utnyttja dessa resurser när det är nödvändigt. Därav föddes iden till halveringsleken. För tyvärr är det så illa att vår hävningseffekt för att betala våra andra skulder blir ca hälften av det lilla förbehållsbeloppet som vi får behålla efter löneutmätningen.
Enkelt uträknat innebär detta att vi måste minst halvera alla våra utgifter och kostnader. Om kronofogden anser att vår elförbrukning snittar runt 2500 kr i månaden, får vi endast förbruka hälften av detta belopp, för den andra delen måste gå till skulderna. Lyckas vi med halveringsleken, då finns det en stor chans att vi kommer att klara detta och får behålla vårt hem!

Så hur gick den första månaden? Hur lyckades vi med halveringsleken? Rent ekonomiskt vet vi svaret först när den här månaden är slut. Då vet vi om maten jag storhandlade räckte hela månaden ut, och ännu har jag inte hunnit få elräkningen för Januari månad. Men det absolut viktigaste är att jag kunde betala alla våra andra skulder! Jippi! Lycka! Men jag får inte glömma bort att vi fick en liten extra inkomst från försäkringskassan som inte ingick i löneutmätningen. Det var mannens ersättning för några pappadagar under julen. Men jag hoppas att vi har lyckats dra ner på ytterligare kostnader innan den här månaden är slut....

Rent psykiskt har det varit jätte tungt. Jag är helt slut! Det har verkligen varit en berg och dalbana känslomässigt....Jag hoppas bara att dom här jobbiga känslorna försvinner, för i dagsläget mår jag allt annat än bra....
Men nog om det , det gäller att sluta älta och försöka se det positiva, hur litet det än är! Jag har gett mig själv ältningsförbud!

Rent fysiskt är det också en pärs! Jag fryser hela tiden! Och varje dag kommer jag på mig själv med att gå till fjärrkontrollen för att öka värmen på luftvärmepumpen! Det är då jag försöker tänka på det där lilla huset i skogen utan el! Det är min överlevnads strategi! Antingen lida nu och ändå ha tak över huvudet, eller flytta ut till skogen och börja tälta! I skrivandets stund har vi 12 grader här hemma. Mannen är på jobbet, och barnen sover påklädda med varma täcken och filtar. Jag springer titt som tätt och tittar till de små liven och känner på deras händer och huvuden för att kolla att de inte fryser. Så fort maken åker till jobbet och barnen ligger i sina varma sängar, stänger jag av luftvärmepumpen helt i några timmar. Med ens slås jag av tanken, att idag är mina barn en av de fattiga barnen i Sverige som vissa personer envist hävdar inte existerar. Det är en ganska hemsk känsla. För ingen som går utanför vårt hus på vår villagata skulle någonsin kunna tro att där bor en familj som lever under existensminimum. Men det gör vi......men jag tröstar mig själv med att fortfarande är mina barn mätta och har tak över huvudet....

Mannens helomvändning

Det första min man sa, när han insåg att han skulle få löneutmätning var,"Nu är det ingen ide att slita hund och jobba extra, eller boka in kvällspass för den högre inkomstens skull, för allt över förbehållsloppet går till fogden".

Detta var förra veckan.

Denna vecka har han beslutat sig för att endast jobba kväll några månader framåt, bara för att skulden på fogden ska minska fortare. 

En helomvändning!

Så länge jag är mammaledig spelar det ingen roll när han jobbar. Det blir väldigt ensamt för mig på kvällarna och nätterna, men jag vet att detta är det bästa vi kan göra just nu.  Det får svida lite.

Lite komiskt är det, hur fort en människa kan vakna och sakta men säkert ändras till det bättre...

Att bryta och upptäcka destruktiva mönster

När lönen kommer in på vårt konto är det fest hos oss. Då sätter sig hela familjen i bilen och åker in till storstan och shoppar loss. Det blir en köporgie utan dess like. Allt från heminredning, kläder, apoteksvaror,systembolaget och självklart ett besök på favoritrestaurangen. Det sista innan hemresan, efter en lång dag ute på vift, går vi in på en stormarknad för att handla mat. Oftast blir detta en ganska jobbig upplevelse. Barnen är vid det här laget trötta, och blir lätt gnälliga. Vi vuxna är inte bättre vi kan jag direkt erkänna. Likt zombier fyller vi kundvagnen, och skyndar oss för att betala, för att äntligen kunna sätta oss i bilen för att åka hem. Ofta åker vi hem under tystnad, och då sakta men säkert, börjar ångesten komma krypande när vi inser vad vi har gjort. Återigen , ännu en gång, trots fagra löften om att inte upprepa våra misstag , har vi likt galningar slösat bort en mindre förmögenhet. Vi har inte betalat våra räkningar ännu, och inga pengar är undanstoppade till buffertkontot, och det värsta är att den inhandlade maten knappt räcker veckan ut! 

För att bryta detta destruktiva mönster tyckte maken att jag skulle åka ensam och storhandla, medans han stannade hemma med barnen. Hela helgen har vi ögnat igenom alla reklamblad och jämfört priser. Inköpslistan var ifylld och vi hade skrivit upp exakt vad vi behövde för att klara oss till den 20:e. Detta är något helt nytt för mig. Ingen impulshandling, utan full kontroll, och det kändes väldigt rofyllt att spatsera omkring i affärerna och köpa det som stod på listan och samtidigt bocka av den vara för vara. Det tog mycket längre tid än normalt, men mest för att jag försökte hitta en billigare vara på precis allting. Jag åkte in på tre olika matvaruaffärer, plockade alla specialerbjudanden och passade på att hamstra upp lite extra av sånt det var bra pris på.  Halva bilen var full med mat, blöjor, och välling när jag var klar, och jag var riktigt stolt över mig själv! Och det bästa i det hela förutom att jag upptäckte att det fanns välling att köpa i storpack där man fick ett paket med på köpet, och, att man fick mängdrabatt när man köpte många blöjpaket samtidigt (helt nytt för mig) var att inköpssumman var en bråkdel jämfört med vår gamla shoppingtur. Halleluja! Jag handlade ingen heminredning och inga klädesplagg alls! Och turen till apoteket hoppade jag över, sedan jag i veckan hittade Apotea på nätet och insåg att jag hade betalat överpriser på vår lilla apotek. För första gången kändes hemresan rofylld, och jag hade gott om energi kvar.

Det var en väldigt glad mamma och fru som parkerade bilen på uppfarten. Hela familjen hjälptes åt med att plocka in maten, och både skafferi, kylskåp och frys vart överfulla! Lycka! 

Kvar på matkontot finns nästan 500 kr! Så med andra ord, lyckades vi med vårt mål, vi har halverat vår matkostnad! 

Och spårat och eliminerat ett destruktivt mönster...så från och med nu åker jag och storhandlar själv vid varje löning...

Halveringsleken och kraften i att förlåta sig själv

För att klara ut den här hemska röran , har jag infört en ny lek här hemma. Jag kallar den för halveringsleken! Den går ut på att alla våra kostnader måste halveras! Det låter kanske väldigt tufft eller nästintill orealistiskt, och det kanske det är, men jag har satt målet hårt för att känna av pressen att varje krona gör skillnad. Det gör att jag förhoppningsvis tänker till både en eller två gånger innan jag agerar eller handlar något.

En av de största utgiftsposterna i vår budget förutom våra lån, är faktiskt elen. Där har vi redan gjort ganska kraftiga nedskärningar i form av att dra ner på värmen, och det ganska rejält. Vi har sänkt vår innetemperatur med 5 grader! I dag när vintern gör en paus och vi faktiskt har några plusgrader, har jag valt att stänga av luftvärmepumpen och endast elda lite i braskaminen. Nu har vi ha 14-15 grader inomhus. Barnen märker inte av detta då de är ordentlig påklädda, men själv går jag omkring och småfryser lite titt som tätt.
 Det är otroligt hur glad en människa kan bli av att kunna stänga av en luftvärmepump! Känner konstigt nog en stark glädjekänsla, och, maken och jag tittar på varandra och undrar om vi har tappat förståndet lite. Vi springer titt som tätt och kikar på temperaturmätaren i köket och går omkring i ett slags lyckorus över att pumpen är tyst. Tystnad innebär sparade kronor!
Vi har  börjat med att släcka så fort vi lämnar ett rum och tv:n är inte på om vi inte sitter i soffan och faktiskt tittar på den. Förut var hela huset upptänt och både datorn och tv:n var ständigt på. Vi tänkte aldrig på detta, att allting kostar. Inget är gratis. Nu plötsligt är det som att det sker ständiga uppvaknanden i vår vardag och allting i hemmet har fått en prislapp. Allt från vatten och el till maten vi äter.

Maten är en annan stor utgiftspost. Efter våra lån hamnar den på plats nr 2. Här har vi stora pengar att tjäna. Hela veckan har jag ägnat mig åt att jämföra matpriser på produkter vi brukar köpa. Jag har tagit foton med mobilen för att sedan skriva upp hemma och jämföra vilken affär som är billigast, men även räknat in resväg och jämfört olika medlemskap. Jag har laddat ner appen matpriskollen, och det är en riktigt bra app!
 Jag har dock insett att vissa varumärken måste bytas ut mot billigare produkter. Ett exempel där vi direkt kommer att spara över 50% på är diskmaskinstabletterna. Vi har alltid använt finish eller YES, men upptäckte i veckan att Coops Xtra tabletter var riktigt bra.  Jag blev faktiskt glatt överraskad och det är ganska otroligt att prisskillnaden är så stor! Det får en att undra hur mycket mer man kan spara, och då målet är att halvera matkostnaden är jag beredd att prova och testa allting. Vissa matvaror säger vi tills vidare adjö till helt och hållet och ett sådant exempel är bröd. Vi har istället köpt knäckebröd sista tiden.  Lika gott, men mycket nyttigare och kostnaden minskar över 50%.  Jag har slutat att dricka mjölk till kaffet, och jag har även minskat kraftig ner på mitt kaffedrickande.
Jag ska sluta helt med att köpa kakor, kaffebröd, godis, läsk och allt annat onyttigt man proppar i sig titt som tätt. Istället ska jag passa på att baka lite fika bröd då och då, (bakningen gick ganska bra igår) och unna mig lite chips eller choklad på helgerna. Och där ska jag också prova på andra märken än Estrella eller OLW. Så den kommande tiden blir det till att prova mycket nytt och experimentera lite.
Jag har även köpt Ica basics blöjor till barnen, och, ärligt talat har jag inte märkt någon skillnad jämfört med pampers eller libero, förutom priset. Och det är nu på riktigt det går upp för mig hur mycket jag har slösat förut! Genom åren är det en astronomisk summa pengar! Och återigen får jag ont i magen. Eller jag vet inte om det riktigt är ont i magen eller en viss ångest eller vemod känsla, men jag känner mig dum och väldigt ledsen. Jag skäms helt enkelt och jag har insett att sista tiden dumförklarar jag mig själv en hel del och kallar mig själv för idiot titt som tätt. Och det med rätta, men ärligt talat börjar allt detta tära mer och mer på mig.  Jag har börjat ifrågasätta ifall det inte måste vara något fel på mig? Gör andra människor såhär? Andra kloka vuxna människor? Jag tror faktiskt inte det...På något sätt önskar jag, att jag kunde backa tiden och börja om. Utbilda mig ordentligt, och ta ansvarsfulla beslut i mitt liv, men t,om en idiot som jag fattar att det förflutna inte går att ändra på, och det bästa jag kan göra idag är att förlåta mig själv och försöka se framåt, men att förlåta sig själv känns omöjligt i dagsläget. Helt ärligt talat kan jag bara inte göra det! Jag har klurat på vad det skulle krävas för att göra det, och det enda svar som jag accepterar är att jag ställer allt till rätta igen. När jag har gjort det, då ska jag förlåta mig själv och se framåt, tills dess väljer jag att "vakta" mig själv noga och hårdanalysera mitt beteende och lära mig att ifrågasätta mina egna beslut. Jag antar att jag  är min egen största fiende.  Oavsett vad orsaken är till detta förfall, om det så är lathet eller bara ren och skär dumhet ska jag gå till botten med detta och hitta orsaken. Allt för att jag inte ska upprepa mina dumma misstag och förstöra livet för mig själv och min familj.Jag antar att skammen och smärtan i detta får bli min lärare för framtiden, och att jag nog måste sätta mig ner en stund och fundera på djupet vad för slags människa jag har varit, och vem jag vill bli i framtiden.

Mitt långsiktiga mål och veckans kortsiktiga mål

Jag är helt förundrad över alla fantastiska bloggar jag hittar om privatekonomi. Det är väldigt blandat, allt från människor som vill konsumera mindre till de som inför total köpstopp. Jag läser om olika mål man har satt för sin ekonomi, som att spara till ett hus eller för att bli helt skuldfri. Jag läser om människors vilja över att själva bestämma över sin tid och kanske pensionera sig vid en mycket tidigare ålder än det traditionella 65. Vissa har som mål att tjäna sin första miljon eller leva av utdelningar och andra passiva inkomster. Det är mycket nytt för en slösa som mig. Mycket nya ord, och många aha upplevelser. Jag blir så otroligt inspirerad. Samtidigt önskar jag att jag hade förstått detta när jag var yngre. Känns som att jag är sist på att hoppa på tåget och har missat de mesta.  Det är verkligen en helt ny värld som har öppnat sig för mig!

Jag fortsätter med appen Tink. Den är helt enkelt fantastisk! Jag har även laddat ner appen matpriskollen. Även denna app är fantastisk!

 För första gången i mitt liv, har jag börjat tänka över vad saker och ting kostar. Jag jämför priser och har plötsligt blivit snål, men på ett bra sätt! Jag har alltid skrattat åt snåla människor förut. Tyckt att de har varit jobbiga och pinsamma. Men en sak är säker, inget är mer pinsamt än att hamna i den sitsen jag befinner mig i just nu. Jag har inte ens kontrollen över min egen ekonomi mer. Det känns som ett massivt övergrepp, men jag får skylla mig själv. Och jag inser att det är okej att jag skäms över detta. Det är nog en normalreaktion. Jag har en gammal kollega som har varit/är i samma sits. För henne är det ingen stor grej. Hon gnäller mest och tycker att det är för jävligt att kronofogden får göra så mot en barnfamilj. Hon är rent utsagt rasande över det faktum att kronofogden tvingar hennes barn till fattigdom. Jag antar att det kan vara lätt att ta på sig offerkoftan och skylla på annat, i hennes fall har det att göra med b.la invandringen, och ursäkterna är många fler.  Jag väljer att inse att det här är bara mitt fel. Inga ursäkter! Jag ska göra rätt för mig och lära mig något av detta. Jag ska också bli en sån där spara/tänka på konsumtionen och värna om miljön/ och köpa aktier bloggare!  Aldrig mer ska jag ligga sömnlös i framtiden över räkningar, och aldrig mer ska jag och maken tjafsa om pengar. Vi ska sätta familjens trygghet först och hitta nya sätt att njuta av livet innan allt vänder. Se det lilla, se det där leendet våra barn ger oss, de där kindpussarna från de små liven och vara rädda om äktenskapet. Det blir en tuff tid, men jag kommer att kämpa hårt, för jag vet att min familj är värd det. En dag blir vi skuldfria, det är mitt långsiktiga mål!

Jag är väldigt orolig över det sociala livet. Nu när vi blir tvungna att tacka nej till middagar ute med vännerna, och vi kommer definitivt inte ha råd att bjuda över folk på middagar eller grillpartyn, hur kommer det påverka relationen med våra vänner och närstående? Hur många gånger kan man gå på middag hos andra utan att bjuda tillbaka, och hur ska jag göra med mammaträffarna? Tankarna har varit många. Men sen kom jag på det. Jag kan bjuda våra vänner och tjejer från mammagruppen på fika. Det låter enkelt, men jag måste erkänna en dödssynd bland oss kvinnor. Jag kan knappt baka! Jag är jätte duktig på att laga mat, men bakning har aldrig varit min grej. Så därav blev veckans kortsiktiga mål att jag ska lära mig att baka! Inga mer köpta bullar för dyra kronor. Så i skrivandets stund har jag en bulldeg på jäsning! Vi får väl se hur det går. Tanken är att kunna ha ett gäng kanelbullar i frysen när vi får besök. Det är konstigt att man kan ha så ont i magen av rädsla för att ens vänner ska få veta hur vi har det. Skammen är jätte jobbig! Hur länge kommer vi att kunna låtsas att ingenting har hänt? Och vad skulle alla säga?