måndag 14 mars 2016

Jag är med jobb

Nu är vi äntligen på bättringsvägen. Vi hade svininfluensan! Så inte undra på att vi har varit så sjuka. 
En hemsk tid är förhoppningsvis bakom oss, för idag fick jag ett glädjande besked, jag har nämligen fått extra arbete som timvikarie inom sjukvården! 
Jag skickade iväg några ansökningar förra veckan, mest för att testa då jag vet hur svårt det är att få jobb som nykomling i vår lilla by, men döm om min förvåning när de ringde upp nästan genast och bad mig komma på intervju. Idag på morgonen hade jag intervjun och den gick över förväntan. Så jag hann inte ens åka hem innan de ringde upp mig på mobilen och erbjöd mig jobbet! Wow!


Jag visste att jag var tvungen att ha ett övertag då jag endast kan jobba dagpass på vardagar då min man jobbar kväll, men jag lovade att ställa upp 100% på helgerna, även med kort varsel, samt att jag lovade att ställa upp hela deras tuffaste period under sommaren. Dygnet runt. Mannen har semester då, så jag slipper oroa mig för vabb dagar och frånvaro. Detta tyckte de om. Samtidigt sålde jag in att det vore bra med en sommarvikarie som redan var varm i kläderna för de tryggar för de fasta rutinerna på avdelningen. Jag var tvungen att smöra på, för jag kände instinktivt att jag var tvungen att få det här jobbet, annars visste jag vad som hade väntat runt hörnet. Så jag valde att gå all in, visa lite självförtroende och för en gångs skull visa lite jävlar anamma och inte fega ut som vanligt. Detta är väldigt ovanligt när det gäller mig ,men som min man sa, alldeles för mycket står på spel. Jag var så nervös. Helt darrig när jag satte mig i bilen på väg hem, men det måste ha fungerat för nu är jag med jobb!

Näe, nu ska jag ta en kopp kaffe och bara njuta! Jag har redan 4 arbetspass inbokade. Onsdag till lördag.....äntligen känns det som att de ljusnar lite....Jag ska tacka ja till alla pass, kämpa och åter kämpa. Jag ska fortsätta leva snålt och alla pengar ska gå till skulderna, precis varenda krona!

torsdag 10 mars 2016

sjukstugan fortsätter

I morse var mannens hela kudde indränkt i blod. Det hade gått igenom kudden, genom lakanen och t.om genom bäddmadrassen! Vi hostar oss igenom nätterna , och jag hostar upp en hel del blod. Så nu är det farbror doktorn igen för mannen, själv försöker jag hålla ut ett tag till.  Tur som är börjar barnen må bättre. Men min man är riktigt dålig. Han försökte åka till jobbet igår, men blev hemskickad efter en timme. Jag känner återigen att det är inte långt till tårarna. Jag är helt slut efter alla vaken nätter, och oron sträcker sig inte bara över vårt sjukdomstillstånd utan även över ekonomin.

 Efter att ha grubblat halva natten kom jag på att vi måste skaffa oss en nöd buffert. Oförutsedda saker kommer att hända. Och trots att vi inte har råd att spara undan en enda krona så måste vi ändå hitta ett sätt att göra detta.

Jag är fortfarande mammaledig, men jag skulle kunna jobba extra några timmar varje dag. Det är svårt att hitta jobb på orten, men det kanske inte är helt omöjligt? Dags att börja ringa runt.....

onsdag 9 mars 2016

Dyrt att vara sjuk

Förra veckan började ett av barnen att hosta och kraxa. Jag trodde att det var en enkel förkylning, men ack så fel jag trodde. Inom loppet av ett par dagar var hela familjen däckade av den nya influensan. Riktigt otäckt. Barnen hade över 40 graders feber och svåra andningsbesvär. Det blev ett par rundor fram och tillbaka till akuten, och tillslut skrev läkaren en massa läkemedel på recept. Det var allt från de vanliga febernedsättande medicinen till hostmedicin, men även luftrörsvidgande medicin som skulle inhaleras in via en andningsmask. När läkaren väl började rabbla upp vad han hade skrivit ut kom paniken farande. Hur skulle vi ha råd med detta? Vi hade redan åkt fram och tillbaka till akuten ett par gånger och där rök bensin budgeten, för att inte ens nämna att maken var sjukledig från jobbet. Jag hade väldigt nära till tårarna då jag plötsligt kom på att medicinen till barnen var numera gratis sedan årsskiftet! Vilken lättnad.  Precis där och då,när jag åter insåg hur det är att vara fattig, kändes det som om jag vann högsta vinsten.

Det är utan tvekan dyrt att vara sjuk, och jag hoppas bara att det här inte blir den sista spiken i kistan för vår familjs ekonomi....