fortsättning halveringsleken och våra kostnadskonton

När jag började med halveringsleken kände jag att vissa utgiftsposter skulle bli nästintill omöjliga att halvera. Främst elräkningen, men ack så fel jag trodde, för vi lyckades nämligen med detta. Visserligen var det väldigt tufft för kroppen att vänja sig vid kylan här hemma, men skam den som ger sig för lätt. I snitt hade vi ca 12-14 grader kallt på dagarna, och hade vi riktigt tur kunde vi ha 15 grader om det hade varit en solig dag, men oavsett vart allt detta plågande värt mödan när elräkningen kom och jag insåg det faktum att jag hade lyckats halvera elförbrukningen!

Att elen var en av de tuffaste posterna går inte att ta miste på, men tätt därefter måste vara halveringen av matkontot. Att gå omkring halvfrysen här hemma, och dessutom försöka halvera matkostnader är inget jag kan rekommendera för den psykiska hälsan. Ibland har det varit riktigt nära till tårarna, och jag minns att det gick upp ett ljus för mig när jag insåg vidden av halveringsleken. Det räckte inte alltid att bara hitta billigare alternativ, ibland var jag tvungen att utesluta vissa livsmedel för att lyckas enligt leken, eller åtminstone halvera konsumtionen , och ett sånt exempel är antalet kaffekoppar jag drack om dagen. Det var riktigt svårt att trappa ner, speciellt då den goda koppen även värmde mig ett bra tag i vårt kalla hem. Att sluta med frukt för oss vuxna var inte alls så svårt som jag hade föreställt mig, utan det gick faktiskt ganska bra. Men även här har våra ansträngningar lönat sig, för matkontot har vi lyckats halvera!

Vi har döpt  alla utgiftsposter till olika konton. Vi har rengöringskonto, hygienkonto, klädkonto, mat och transportkonto osv.  Allt för att kunna jämföra och justera månad för månad. Detta system har gjort att jag numera har full koll på alla utgifter.

Vissa konton är väldigt enkla att halvera, medans jag väldigt tidigt insåg att vissa konton skulle bli helt omöjliga att halvera. Jag kunde vara tacksam om jag kunde sträcka mig till att minska kontot med 20 %. Ett av dessa omöjliga konton är transportkontot. Bensinkostnaden är vad den är, och här på landet har vi inte så många olika val. Dock är det ingen ursäkt att inte anstränga sig till max, varje procent räknas! Jag har lyckats hitta en billigare försäkring, som dessutom erbjöd mängdrabatt och därav lyckades jag sänka hemförsäkringen ytterligare.  Jag har helt slutat använda bilen på fritiden. Sedan januari har vi bara åkt fram och tillbaka till jobbet, och numera storhandlar jag efter eller innan jobbet. Totalt är det en minskning med ca 20 %. Dock låter jag mig inte nedslås av detta. Det finns procent att hitta och nalla av på andra konton.Ett bra exempel är klädkontot. Det har jag lyckats eliminera helt, både för oss vuxna och barn. Inte ett klädesplagg har kommit innanför dörren som inte har varit gratis. Jag är så tacksam över att min snälla svägerska lämnar hennes barns gamla barnkläder titt som tätt. Hon är positivt överraskad att jag så glatt tar emot dessa, för det hade hon absolut inte trott om mig. Så vi är nöjda och glada båda två. Hon känner att hon har gjort en bra gärning,och jag är oerhört tacksam över att ha henne i mitt liv. Jag har förklarat för henne lite lätt att vi har lyckats dra på oss lite skulder som vi kämpar för att bli av med, och det hade hon full förståelse för. Inga följdfrågor kom! Puh!

Jag fortsätter att syna konto för konto, vara för vara. Ett bra exempel på en besparing på över 50 % är diskmaskinstabletterna. Förut har jag alltid köpt ett dyrt märke, mycket för att jag var övertygad om att den var bäst. Jag antar att jag har blivit påverkad av vanligt diskmedel. Jag har alltid tyckt att yes diskmedel har varit överlägsen all annan diskmedel. Fördomarna har även levt kvar att gälla diskmaskinstabletter. Idag köper jag Ica basics disktabletter. De kostar 50 % mindre än det vanliga märket jag brukar köpa, men det bästa med det hela är att jag får dubbelt så många disktabletter.

Jag har lyckats hitta liknande bra besparingsknep när det kommer till duschgel och schampo, men jag har även börjat halvera mängden jag använder av alla hygienprodukter. Ännu en sak som gör att produkterna håller längre är att jag numera inte duschar varje dag. Och det ger även positiva effekter när det gäller vatten och elräkningen. Det mesta hänger ihop, och ju mer man funderar och tänker, desto mer billigare lösningar hittar man. Numera köper jag inget om jag inte hittar det på rea.

Vi har lyckats klara oss ännu en månad och det är jag oerhört tacksam för. Och maj månad börjar bra med tanke på det fina vädret. Vi har stängt av luftvärmepumpen helt....

Annars händer det inte mycket. Vi jobbar,kämpar och sliter vidare. Tyvärr blir det inte mycket tid över för oss vuxna nu när vi jobbar om varandra, men vi försöker intala oss att i längden är det här det bästa för vår familj. Det är ingen dans på rosor. Vårt liv är mest tufft och komplicerat just nu, men det är bättre att bita ihop ett tag nu än dra på lidandet i flera år.....

jobb, bästa boten mot depression

Jag är så tacksam över mitt nya timjobb. Nedstämdheten och den ständiga oron som jag har brottats med på grund av ekonomin är nästan borta. Jag har inte haft tid att tänka! Sedan intervjun har jag arbetat varje dag förutom 2 dagars ledighet. Jag känner mig inte ett dugg trött, trots att jag fortfarande går upp på nätterna med de små när de vaknar, utan tvärtom, det känns som om jag är piggare och gladare än på länge. Det är så skönt att komma hemifrån ett par timmar varje dag, att få umgås med andra vuxna och känna att man gör någon nytta.  Sedan tycker jag att mina arbetspass är perfekta, endast 6 -7 timmar på vardagarna, och ibland något längre på helgerna. Idag ska jag arbeta 16-21, vilket är perfekt. Hela dagen har gått åt att gosa och stoja med familjen. Barnen kräver sitt. Men det känns tryggt att lämna dom med pappa några timmar medan jag går och tjänar ihop en extra slant till familjen. Tyvärr är vårdlönen inte något att direkt hurra över, men jag trivs väldigt bra. Jag älskar att jobba med människor, att det händer något hela tiden, och att det man gör är något viktigt, något meningsfullt, inte bara för mig, utan även för de jag vårdar, hjälper och tröstar.  Det känns inte så svårt att gå till jobbet när man älskar det man gör. Och det gör jag.

På något mirakulöst sätt klarade vi oss även denna månad trots all sjukdom och extra kostnader i samband med detta, men det blev såpass tight att jag var tvungen att skjuta på en räkning för att vi överhuvudtaget skulle klara oss. Nu har jag ca 250 kr kvar i plånboken, vilket ändå känns som en lyx, då det endast är 4 dagar kvar till barnbidraget. Tack gode gud för att man bor i Sverige och har rätt till barnbidrag! Men att leva såhär pass på gränsen hela tiden känns väldigt otryggt. Men just nu har vi inget annat val än att acceptera den här situationen och göra det bästa vi kan med det vi har....

Jag är med jobb

Nu är vi äntligen på bättringsvägen. Vi hade svininfluensan! Så inte undra på att vi har varit så sjuka. 

En hemsk tid är förhoppningsvis bakom oss, för idag fick jag ett glädjande besked, jag har nämligen fått extra arbete som timvikarie inom sjukvården! 

Jag skickade iväg några ansökningar förra veckan, mest för att testa då jag vet hur svårt det är att få jobb som nykomling i vår lilla by, men döm om min förvåning när de ringde upp nästan genast och bad mig komma på intervju. Idag på morgonen hade jag intervjun och den gick över förväntan. Så jag hann inte ens åka hem innan de ringde upp mig på mobilen och erbjöd mig jobbet! Wow!

Jag visste att jag var tvungen att ha ett övertag då jag endast kan jobba dagpass på vardagar då min man jobbar kväll, men jag lovade att ställa upp 100% på helgerna, även med kort varsel, samt att jag lovade att ställa upp hela deras tuffaste period under sommaren. Dygnet runt. Mannen har semester då, så jag slipper oroa mig för vabb dagar och frånvaro. Detta tyckte de om. Samtidigt sålde jag in att det vore bra med en sommarvikarie som redan var varm i kläderna för de tryggar för de fasta rutinerna på avdelningen. Jag var tvungen att smöra på, för jag kände instinktivt att jag var tvungen att få det här jobbet, annars visste jag vad som hade väntat runt hörnet. Så jag valde att gå all in, visa lite självförtroende och för en gångs skull visa lite jävlar anamma och inte fega ut som vanligt. Detta är väldigt ovanligt när det gäller mig ,men som min man sa, alldeles för mycket står på spel. Jag var så nervös. Helt darrig när jag satte mig i bilen på väg hem, men det måste ha fungerat för nu är jag med jobb!

Näe, nu ska jag ta en kopp kaffe och bara njuta! Jag har redan 4 arbetspass inbokade. Onsdag till lördag.....äntligen känns det som att de ljusnar lite....Jag ska tacka ja till alla pass, kämpa och åter kämpa. Jag ska fortsätta leva snålt och alla pengar ska gå till skulderna, precis varenda krona!

sjukstugan fortsätter

I morse var mannens hela kudde indränkt i blod. Det hade gått igenom kudden, genom lakanen och t.om genom bäddmadrassen! Vi hostar oss igenom nätterna , och jag hostar upp en hel del blod. Så nu är det farbror doktorn igen för mannen, själv försöker jag hålla ut ett tag till.  Tur som är börjar barnen må bättre. Men min man är riktigt dålig. Han försökte åka till jobbet igår, men blev hemskickad efter en timme. Jag känner återigen att det är inte långt till tårarna. Jag är helt slut efter alla vaken nätter, och oron sträcker sig inte bara över vårt sjukdomstillstånd utan även över ekonomin.

 Efter att ha grubblat halva natten kom jag på att vi måste skaffa oss en nöd buffert. Oförutsedda saker kommer att hända. Och trots att vi inte har råd att spara undan en enda krona så måste vi ändå hitta ett sätt att göra detta.

Jag är fortfarande mammaledig, men jag skulle kunna jobba extra några timmar varje dag. Det är svårt att hitta jobb på orten, men det kanske inte är helt omöjligt? Dags att börja ringa runt.....

Dyrt att vara sjuk

Förra veckan började ett av barnen att hosta och kraxa. Jag trodde att det var en enkel förkylning, men ack så fel jag trodde. Inom loppet av ett par dagar var hela familjen däckade av den nya influensan. Riktigt otäckt. Barnen hade över 40 graders feber och svåra andningsbesvär. Det blev ett par rundor fram och tillbaka till akuten, och tillslut skrev läkaren en massa läkemedel på recept. Det var allt från de vanliga febernedsättande medicinen till hostmedicin, men även luftrörsvidgande medicin som skulle inhaleras in via en andningsmask. När läkaren väl började rabbla upp vad han hade skrivit ut kom paniken farande. Hur skulle vi ha råd med detta? Vi hade redan åkt fram och tillbaka till akuten ett par gånger och där rök bensin budgeten, för att inte ens nämna att maken var sjukledig från jobbet. Jag hade väldigt nära till tårarna då jag plötsligt kom på att medicinen till barnen var numera gratis sedan årsskiftet! Vilken lättnad.  Precis där och då,när jag åter insåg hur det är att vara fattig, kändes det som om jag vann högsta vinsten.

Det är utan tvekan dyrt att vara sjuk, och jag hoppas bara att det här inte blir den sista spiken i kistan för vår familjs ekonomi....

när det brister och man ger upp hoppet

Att vara skuldsatt är ingen lek. Jag läser i tidningen dagens arbete att över 400,000 svenskar är registrerade hos kronofogden. 161 416 barn lever i hushåll med skulder hos kronofogden och att de som är under löneutmätning får ofta mindre kvar att leva på än de som har socialbidrag!

Dödligheten är 30 gånger högre för de som har löneutmätning än befolkningen i allmänhet.
Ganska hemska siffror, och då har de inte räknat med de familjer som lever precis på gränsen att trilla över från skuldträsket till kronofogden. Många i dessa familjer lever på ännu mindre, och det är även denna grupp som känner att de har mest att förlora och de försöker in i det sista att slåss med näbbar och klor. Vissa lyckas, medans vissa familjer går under och skilsmässan blir ett faktum.
Jag läser även att svenskar är ett av världens mest skuldsatta folk och att skulderna bara ökar!

Att människor som hamnar i ekonomisk trubbel mår väldigt dåligt psykiskt kan jag personligen intyga. Det förvånar mig inte att det faktiskt går så långt att folk skiljer sig, hamnar i djupa depressioner och att det tillslut blir övermäktigt när en del tappar livsgnistan helt och väljer att begå självmord. Jag minns en av pappas vänner på 90 -talet som tog livet av sig efter att hans firma gick i konkurs och frun lämnade honom. Han försökte och kämpade i flera år för att göra rätt för sig, men när banken tillslut tog hans hem och ändå lämnade honom kvar med en skuld på över en miljon så såg han inget annat alternativ än att avsluta sitt liv. Hemskt. Och det är här jag tycker att vårt system i Sverige kraftig fallerar! Bankerna som lånar ut tar inget ansvar, utan glatt lånar ut till höga bostadslån utan att ta något som helst ansvar, för de vet att systemet i Sverige är uppbyggt på ett sätt som gör att låntagaren är ensamt ansvarig för lånen oavsett vad som händer! Hade detta hänt i USA så hade min pappas vän kunnat lämna tillbaka huset till banken och gått därifrån med noll kronor i skuld! Båda är ansvariga, men i Sverige tar banken huset, sedan fortsätter de att jaga dig, även om du är hemlös och utblottad! I Sverige är det livstidsstraff på skulder!

Jag undrar hur det ser ut i vårt land om tio år om inget drastiskt händer, och ännu värre, vad händer om 90 tals krisen upprepar sig?  Hur många skulle klara en bolåneränta på 10-14 % ? Fortfarande finns det över 100 000 personer som sitter fast i skuldträsket tack vare 90-tals krisen. Jag får ont i magen bara jag tänker på att vår familj kommer att ha det såhär tufft i ca 3-4 år. Men att ha det så i 20-30 år av sitt liv...ja jag vet inte vad jag hade gjort om jag ska vara ärlig....så även om min situation är jätte tuff just nu, är jag oerhörd tacksam över att jag fortfarande har min fina familj och att jag inte har gett upp hoppet ännu....

Barnen dras in i halveringsleken

När jag fick besked om löneutmätningen lovade jag mig själv att barnen inte skulle bli lidande på grund av detta. Jag fick extra beskyddarinstinkter gentemot de små liven, och kände mig oerhört sorgsen och ledsen för deras skull. Oron har alltid handlat mest om barnen och deras välbefinnande. Om det bara var jag och maken, skulle jag inte bekymra mig så mycket. Då kan man alltid sova hos olika kompisar, förlita sig på skumma andra hands kontrakt eller sova i bilen. Jag skulle stänga dörren till vårt älskade hem, sätta mig i bilen och tillfälligt flytta tillbaka till Stockholm för att ta alla möjliga jobb, och jobba tills jag stupade,för att fort hantera den här soppan jag har hamnat i, men nu är det inte så. Jag har mina två små vackra lintottar här hemma och livet kretsar kring deras välbefinnande och lycka, för det är så enkelt för mig, när barnen mår bra,då mår jag bra. 

Första instinkten när jag införde halveringsleken var att utesluta barnen. Jag ville inte att något skulle förändras för deras del, och jag var övertygad om att, om barnen hade det bra, skulle det här hela inte kännas så svårt. Nu har jag totalt ändrat mig gällande detta. Jag har insett att barnen måste ingå, då många av hushållets höga kostnader gäller just barnen.  Blöjor, välling, ersättning och barnmat kostar en hel del, och då har jag inte ens nämnt kläder, bilbarnstolar och försäkringar.

Från att ha köpt libero och pampers  blöjor, har jag nu istället köpt Ica basics blöjor. Döm om min förvåning när jag insåg att dessa är lika bra! Jag har även börjat med potträning för den äldste och vi gör framsteg. Jag har helt skippat den dyra burkmaten, och gör nu all barnmat själv. Helt otroligt hur mycket pengar man sparar på detta.  Den äldste brukar vakna mitt i natten för att dricka ytterligare en flaska välling. Jag har halverat denna mängd, och tanken är att nattvällingen ska elimineras helt inom kort. Jag vet att allting är en process och därför gör jag små små knappt kännbara förändringar.

Jag har även sagt upp barnens försäkringar. Detta mycket motvilligt, men kronofogden anser att detta är en helt onödig kostnad, då sjukvård och medicin är gratis för barn i vårt land. Och detta är jag mycket tacksam för! Jag har en väninna i USA och deras ekonomi går på knäna varje gång barnen är sjuka. Minstingen har bland annat astma och det är en katastrof för familjens ekonomi. Det måste vara en hemsk känsla! Jag kan nog inte ens föreställa mig detta.  Samtidigt kan jag inte skaka av mig oron över det faktum att barnen inte har något extra skydd, eller vi någon extra inkomst om barnen blir sjuka under en lång period i livet. Men vi har inget större val....hellre ser jag till att barnen har tak över huvudet, en varm säng att sova i och mat i magen.

Jag har även infört total köpstopp gällande deras kläder, leksaker och nöjen. Jag har alltid varit väldigt mån om deras kläder, men nu svalde jag min stolthet och frågade min svägerska om de hade gamla barnkläder de inte behövde. Några dagar senare rensade hon hemma och gav glatt bort alla barnens gamla, men väldigt fina kläder. Hon ville inte ha en enda krona för besväret, utan var mest glad över att bli av med allt. Hon frågade om jag ville ha mer, och jag tackade glatt ja. Hon ställde inga frågor om varför, utan tyckte mest att det var toppen att kläderna kom till användning. I helgen fick vi en stor IKEA kasse med en massa roliga och "nya" leksaker och det var väldigt uppskattat här hemma. Jag har alltid varit väldigt anti mot allt gammalt och begagnat, men på sista tiden har jag börjat ändra uppfattning även om detta. Sen hjälper det säkert till när jag vet vart kläderna och leksakerna kommer ifrån...men jag ser denna utveckling som något positivt och hoppas att det här nya tankesättet smittar av sig även på andra aspekter i mitt och vårt familjs liv. 

Vi kommer inte att köpa några födelsedagspresenter eller julklappar i år varken till barnen eller någon annan vuxen. Vi skippar alla besök på simhallen och lekland. Allt för att kunna behålla vårt hem, och för att kunna ta oss ur den här skuldfällan fortast möjligt. 

Samtidigt som allt det här tär på en, så är jag så oerhört tacksam över att jag har de små liven i mitt liv. Tacksam över att kärleken är gratis i vår familj,och tacksam över att barnen tycker att så fort vi kliver ut utanför dörren, är vi ute på vift,och på väg mot ett nytt äventyr i den stora vida världen. Barn är väldigt enkla så i den här åldern.....det räcker med kärlek och en skogspromenad för den äldste lintotten....men jag vet att klockan tickar, för såhär enkelt är det bara en kort tid i deras liv....